Genom åren har sedan forskare vallfärdat till området för att säkerställa platsen för den försvunna trakten. Alla med sin egen teori, om varför inga spår har återfunnits. Hittills utan framgång...

                                     

Då vi samlat tillräckligt med kapital, resurser och manskap gav sig expeditionen iväg tidigt i gryningen det nionde dagen efter ankomsten till den mytomspunna provinsen i där Kodelongerna en gång ska ha legat. Dagen hade tillbringats med förberedelser i baslägret. Lägret var beläget invid den beryktade handelsvägen som hade anor från Venetianernas härjningar i området, under den senare delen av årtusendet.

De första dagarna på resan förflöt utan incidenter. När bärarna, som mestadels var från trakten, satte ner expeditionslasten för kvällen, hade beräkningarna för tillryggalagd sträcka stämt med god marginal.

Tanken hade malt och gick inte att släppa; "Skulle denna hittills obesvarade historiska gåta kunna lösas?" Skulle de utgrävningsmaterial som Spyros Marinatos efterlämnat innan han stupade under sina efterforskningar, kunna vara till någon som helst hjälp? Skulle uppgifter han efterlämnat vara riktiga och användbara?

Strax innan läggdags den första expeditions dagen slog det mig..! Jag tog mig för min breda bringa. -"Fördömt!" Jag hade glömt den viktigaste detaljen i rese packningen. Spyros personliga rese-expeditionsanteckningar!

Beslutet var ofrånkomligt. Den snabbaste och mest vältränade springaren, Torsson, fick vända om. Han erbjöds en generös betalning för att föra dessa handlingar till expeditionen. Han skulle hinna upp O'HALAexpeditionen några dagsetapper senare, utmed den planerade rutten. Nu vände expeditionslyckan. Myten sanningshalt kunde testas. Om det lyckades skulle det ge ett eko över en hel värld. Ingen kunde ana vilken vidd lösningen utav Gåtornas Gåta skulle få. Spyros hade nått nästan ända fram.

Nu var goda råd dyra! Skulle Torssons löparförmågan räcka till? Eller skulle det ge oss icke hanterbara bekymmer? Strategin hade varit - minutiös noggrannhet, in i minsta detalj. Ingen annan kunde lastas för detta misstag än jag själv.

Torsson återförenades med oss. Dagarna och veckorna förflöt åter enligt ritningarna. Problemen var dock inte slut. Efter dagar fyllda med lyckosam framfart började vi närma oss kartans ytterkanter(!). Fortsättningen var vitt outforskat ingenmansland. Bärarna vågade inte fortsätta. Just som manskapet var på väg att splittras, dök det upp några hjälpsamma men för ögat odrägligt fula, nomader, som lite slarvigt kallas Svampsamlare (på grund av sin framåtlutande gång). Innan vi hann ställa våra artiga frågor, åtog de sig att guida oss genom djungeln Poe Poe. Denna sträcka består svårforcerad terräng. Delmålet var innanhavet Stamsjön, som ligger i närheten av det tänka expeditions målet.

Utan dessa små varelser hade vi idag inte kunnat studera vidare i frågorna fråga, gåtorna gåta. För när buskagen öppnades sig invid en hög spetsig bergsformation, visste vi  att vi var på rätt spår.

Det var svårt att samla alla intryck. Tröttheten var i det närmaste total. Tänk att några svampsamlare och en energisk inföding slutligen skulle bli avgörandet som gjorde att åratal av forskning skulle kunna resultera i ett genombrott.

                                           

Där uppe på den gnistrande vackra bergstoppen låg O'HALAschumm - Kardinal O'HALA's residens. Vi var nu långt inne i det innersta av Kodelongerna, i de mest otillgängliga av trakter. Där hade O'HALAs ande vakat sedan urminnes tider. Där i den heliga skänken fann vi skrifterna. Dessa skrifter innehöll det urgamla budskapet, upphovet, stadgan och ledstjärnan i brödrargemenskapen. Den viktigaste raden i dessa skrifter är (fritt översatt från Kodelongianska) "...brödraskapet skolom sammanstråla under trefliga och förnöjsamma former..."

Detta, mina vänner, kan vara svaret på gåtornas gåta - frågornas fråga...

Vi fann det nu bäst att återgå till befolkade trakter söder om bergskedjan. Där skulle ett nytt, väl övervägt, beslut tas. Beslutet om hur och när en ny expedition skulle organiseras. En resa där texterna i skänken skulle vara en av de parametrar vi behövde för att lösa gåtans helhet. Denna gåta, som sedan länge varit min livsuppgift att finna hela svaret på.

Efter en vecka av hopplöst famlande genom snår och träsk började emellertid problemen lösas. Vi fann vattendrag med fisk. Det onda hade det goda med sig - p.g.a. den katastrofala djungelfärden hade vi nu färre munnar att mätta.

Våra funderingar vid kvällslägereldarna kastades mellan hopp och förtvivlan. Skulle Gregor O'HALA's ord, idéer och riktmärken till slut kunna tydas och bli så tydliga som dom en gång var för denne forntida profet? Skulle dom t.ex. bli så tydliga, som den morgonen då Han för första gången kallade till sig sina bröder för kungörelsen av sitt budskap? Den morgonen då dimmorna fortfarande låg kvar på klostergården... Långt in, högt upp i provinsen Kodelongerna, hundratals år tillbaka tiden. Berättelsens innehåll stimulerade oss alla. Myten som berättade om en av historiens sägenomspunna släkter.

Resan gick nu åter i rask takt norrut. Manskapet hade återhämtat sig från sviterna i djungeln. De var åter motiverade. Det hade tagit tid innan budskapet nått alla mannar. Utrustningen behövde inte längre bäras eftersom transportstigarna blev allt bättre och bestod istället utav stensatta vägar.

Att det Kodelongska bergsmassivet ligger otillgängligt råder inget tvivel om. Dagsettapperna blev veckor, veckor blev månader. Nu närmade vi oss nästa delmål i Gregors komplicerade pussel - det låg i luften - alla kände det. Vi kom allt närmare för var dagsetapp som tillryggalades.

De människor som kom i vår väg delade villigt med sig av mat och andra förnödenheter. Dessa berättade om Gregors brödraskap och deras tidigare irrfäders genom bergsmassivens dalgångar. Deras berättelser pekade mot att svaret skulle återfinnas ur både skrininnehållet från Klostret och ur inskriptioner i funnen drivvedsträ. Den drivvedsträd infödingarna alltid plockat samman på stranden vid det Kodelanska innanhavet Megalochari, i nordvästra territoriet.

Springaren Torsson fick ett nytt uppdrag. Han utrustades med det allra nödvändigaste. Torsson fick en fisklina, kniv och eldpinnar. Uppdraget bestod i att söka bland invånarnas bråte invid sjöns östra strand. Där skulle värdefull drivved troligen finnas enligt Fader O'HALAS pergament. Ett annan anledning var att västliga vindar oftast blåser i denna delen av territoriet. Övriga deltagare drog sig i en nordvästlig riktning, genom de berömda och vackra Schumm dalgångarna i Kodelongernas västra utkanter.

Springaren återkom efter några dagar av vår väntan i baslägret på klippkanten vid berget Aleschumm. Nu skulle bitarna pusslas ihop. Vi kunde först konstatera att en del av materialet ännu inte var tjänligt som vetenskapligt bevismaterial. En första granskning gav dock att Gregors inledningstes började med orden:

"Bröder vi skolom regelbundet sammanstråla och tillsammans ha trefligt i vänskaplig och broderlig anda..."

Nu kunde det inte behövas så många fler år av arbete, innan tesens helhet var helt återskapad. Expeditionen skulle nu ses över, gå i vila under några varma veckor i augusti för att sedan byta färdriktning...