HD

Konsert
TORSSON
The Tivoli, Helsingborg, lördagen 6 december
ROCK 4

Scenen var årstiden till ära mysigt julpyntad med två silvergranar med röda kulor, en uppblåsbar snögubbe och diverse glitter.

Publiken bestod mestadels av samma gubbar som varit en stor del av publiken sedan både de och bandet var betydligt yngre för tjugofem år sedan, då Torsson började spela.

Bo inledde ensam konserten med ackorden till "Bröderna Holm" varefter de andra en efter en droppade in i låten. "Århundradets klipp" från senaste albumet "Terese och Valdez" följde och den fungerade lika bra som de äldre och mer inarbetade låtarna.

Snögubben läckte och det var inte samma tryck i publiken som det brukar vara - varken när de spelar på hemmaplan eller på bortaplan. Jag förstod till en början inte varför. Det var inte den upprymda trängsel framför scenen som man är van vid när Torsson spelar.
Men några låtar senare, efter "Sverige" när snögubben nästan helt säckat ihop och såg ut som en på 80-talet så populär sittpuff, kom jag på att det nog var den nybyggda balkongens fel. Många i publiken hade satt sig där uppe, vilket gjorde det mattare framför scenen.

Nya låten "Österbymo" har från flera konserter rapporterats vara spelningarnas höjdpunkt. Den fungerade bra men var knappast kvällens esse.

När Thomas Holst smällde en sträng i gitarrsolot till "Volleyboll Molly" blev det jubel och glada tillrop. Även "Lena Gren", jullåten "Överst på önskelistan" och självklart klassikerna "Det spelades bättre boll" och "Öresundstwist" var jäkligt populära.

Avslutande "Öresundstwist" är för övrigt ett måste vid konserter på den gamla färjestationen i Helsingborg.

De blev omedelbart massivt inapplåderade och instampade. Bo och combon spelade önskade låtar som favoriterna "Danmark" och "Klippan centrum". Och först då var publiken verkligen ordentligt uppvärmd. Bandet blev inkallat till ytterligare två extranummer:

- Vill ni så vill vi, sa Bo och bandet avslutade med "Vagabond" och "Assar höll ett tal" - av dem själva benämnd som Torssons partykiller. Som sådan lika udda som mycket annat i Torssons hemvävda värld.
Går det att inte gilla Torsson?

Fredrik Holmquist